Jag såg i ditt fönster rimfrost,

det illustrerade över tid mitt minne,

hur det slagit ut och tagit form,

spunnit vävar i mitt sinne.

När kylan kalat träden,

strosar man fram och hänger i grenar

gamla synder som aldrig förlåtits,

men solen döper dem i champagne.

De vandrar iväg och lämnar oss med

brottstycken av rumsuppfattning

som tumlar runt bland höstlöv.