Ikväll är det krig, fastfruset i skyn,
solen skjuter prick på moln.
Den har hittat små stackare, tappra
tappra soldater som fattar eld;
Vässade, skarpa, granhöga spjut,
i valkiga nävar på trötta valkyrior.
Bekämpade soldater blir bräckande prismor;
vinkelrätt men svagt, mjuka ändå
mjuka nu svaga, tappra av elden
elden som pricksköt och målade sig själv i moln.

Pilarnas längd ligger där, en åtta,
på det enda sätt vi kan förstå,
fast det är märkligt att:
allt som finns är mönster.