Pappersobjekt som man själv velat bort,

kommer som spöken som på posten.

Rätt vad det är, medan man ligger där,

dom svalkar och kyler med trevande minnen,

retar och distraherar om man inte gör så;

fördelar dem fint, dubblerar till dussin,

leder till banor och linjer,

filtrerar de delar som irriterar mig mest,

lär upp de mindre förtappade parter

med sång från syrsor som väser bestämt,

och förvillar de som ändå inte vet någonting,

så de stannar på rummet och lämnar mig alena.